30-årskris II - litterär nackspärr

Inte nog med att man får mer erfarenheter, fler minnen och större livsvisdom med stigande ålder, dessutom får man en försvagad kropp. Jag har sedan ett par dagar en grym nackspärr som uppstod efter att jag halvlegat i läsfåtöljen medan jag läste sommarens klassiker Brott och straff. Eftersom boken är tämligen tjock så blev det en rejäl stund i läsfåtöljen vilket alltså fick följder för nacken och ryggen. Så är människan inte gjord för att bli mer än runt 30 år. På stenåldern hade jag varit en gammal man. Nu räknas jag fortfarande som ung.

En ny påminnelse om begynnande ålderdom med dagens mått mätt har jag fått vid fem tillfällen:
1. När min optiker sa att jag är så gammal nu att min närsynthet bör börja gå tillbaka och resultera i en översynthet.
2. När in tandläkare sa att det är normalt att tandköttet drar sig tillbaka lite när man blir äldre. "Tänk på att du ätit med dem och borstat dem rätt många gånger vid det här laget."
3. När läkaren sa att man måste skydda sig bättre vid kyla när man blir äldre, "slå på värmen i förarsätet i bilen och sådant", när jag sökte mot urinvägsinfektion.
4. När den unga tjejen jag går förbi utropar "hey gubben".
5. När mina elever undrar hur jag kan veta så mycket om Sovjetunionen och de häpet utbrister "är du så gammal? Hur gammal var du när det var andra världskriget då?"

Ja, det är inte lätt, men för att trösta mig upprepar jag för mig själv att alternativet till att bli gammal INTE är att förbli ung...

Andra bloggar om: kris, trettioårskris, ålderdom, livet