Livspusslet i litteraturen

Vem har tid med samtiden?, frågar sig Daniel Sandström, kulturchef på Sydsvenskan, i en artikel på tidningens kultursida den 2 februari 2007. I artikeln diskuters samtidsmänniskans problem med att få livspusslet att gå ihop och det faktum att det faktiskt saknas samtidsskildringar i nutida svensk litteratur, vilket framstod med smärtsam tydlighet när bokförlaget Forum med flera valde att lägga ner sin romantävlig eftersom de helt enkelt inte fått in något bidrag som var i närheten av att vara värd en vinst.

Om litteraturen speglar sin samtid och vi nutidsmänniskor på det nya millenniets första decennium saknar en samtidslitteratur, så säger även detta något om vår tid. Det finns en litterär genre som var utesluten ur Forums tävlig om samtidsskildringar, nämligen deckaren. I många av vår samtids mest omtyckta deckare står själva mordet och lösningen av detsamma inte i centrum. I Camilla Läckbergs Fjällbackadeckare är morden sällan raffinerade, istället är det huvudpersonernas utveckling och de historiska tillbakablickarna som väcker intresset. Hur ska det gå för Patrik och Erica? Ska den hårt arbetande polismannen och hans författarhustru som drabbas av postnatala stressymptom få äktenskapet att hålla eller kommer den sista biten som får livspusslet att gå ihop att fattas? Och hur påverkas ett litet samhälle av att en dokusåpa besöker orten? Vem bryr sig om att någon blir mördad när den historiska parallellhandlingen om överklassflickan Agnes som blir med barn med och tvingas gifta sig med stenhuggaren Anders är så mycket mer intressant? Och vem ser med längtan fram mot att ytterligare en stackars skärgårdsbo ska bli bragd om livet när Läckbergs nästa deckare går under arbetsnamnet "Tyskungen" och ska handla om den bohusländska nazismen under 1940-talet?

Förr var bildning en klassmarkör, i dag är det tid. Vi klagar ofta över bristen på tid, men i vår tid finns det inget finare än att ha ont om tid. Man ska vara aktiv. Inbokad. Det är inte bara statsministern som stressar, även pensionärer och barn har ont om tid. Brist på aktiviteter signalerar låg attraktionskraft, skriver Sydsvenskan.

Det är just det, vår samtid präglas av bristen på tid, stress, jäkt, välfärdssjukdomar. Vår samtid präglas också at ett stort intresse för historien och en oro för framtiden. Nutidsmänniskan har inte till fullo lyckats hitta sin plats i samtiden - förhoppningsvis kommer historieskrivningen att lyckas ge henne åtminstone någon form av erkännande i efterhand. För att distansera sig från den oro över tillkortakommandena som vardagen erbjuder vänder sig läsarna till spänningslitteraturen, som följer fasta former och slutar lyckligt, gärningsmannen blir i slutänden alltid avslöjad och fångad. Litteraturen får en efterlängtad distanserande verkan, man undkommer vardagen för en stund, en avkoppling som en samhällskritisk nutidsskildring inte skulle åstadkomma.

Sandström fortsätter i Sydsvenskan: Och även litterärt syftande samhällsskildrare måste anpassa sig till den moderna läsarens uppskruvade tidsuppfattning.

Frågan om hönan och ägget än en gång. Läser folk deckare eftersom författarna skriver deckare, eller skriver författarna deckare bara för att folket köper och läser dem?

Det brukar ta ett tiotal år innan stora händelser avspeglas i litteraturen. Det tog runt tio år innan Berlinmurens fall och sammanslagningen av de två Tyskland på allvar behandlades i den tyska litteraturen och de starkaste skildringarna av andra världskriget skrevs inte när världen stod i brand utan långt senare. Det innebär att vår samtid, de första skälvande åren på 2000-talet inte kommer att skildras i litteraturen förrän under det andra decenniet. Det innebär att frågan om livspusslet kommer att avaktualiseras och framstå som en anekdot i historieskrivningen innan det svenska regeringsskiftet, klimatkatastrofen och andra dagsaktuella fenomen gör entré i litteraturen.

En av litteraturens viktigaste funktioner är trots allt identifikationen och då krävs i någon mån distans då ingen av oss väl egentligen är fullt medvetna om vad vi ägnar oss åt till vardags. Kanske behöver vi inte förfasas över att det saknas samtidsskildrare, de dyker säkerligen upp igen om man nu inte tycker att deckarförfattarnas skildringar av nutiden är tillräckligt skarpa eller rumsrena.

Andra bloggar om: litteratur, livspussel, samtid, kultur

Bildkälla: http://home.student.uu.se/amhi1306/lankar.htm