Hur firar man jul i Sverige egentligen?

Jag får ofta frågan hur man firar jul i Tyskland och England. Det är elever eller bekanta som vill veta mer om traditionerna i andra länder. Eftersom jag aldrig deltagit i julfirande i andra länder så vet jag sällan vad jag ska svara. Jag vet att man har julmarknader i Tyskland och att man bygger sin egen adventsljusstake genom att stapla grankvistar, mossa, kottar och stearinljus i en stor hög. Jag vet också att jultomten heter Santa Claus i USA och att barnen får julklappar i en strumpa.

Så en dag tänkte jag söka lite mer saklig fakta om julfirande i andra länder. Aldrig fel att vara påläst. Jag hittade en fin sida om julfirande i andra länder - även en text om hur vi firar jul i Sverige. Så här går det till:

Julen börjar redan den 13 december i Sverige med Lucia. Då går den yngsta dottern upp på först på morgonen och tar på sig en vit klänning, ett fött band runt midjan och ljuskrona på huvudet. Hon väcker sina föräldrar med kaffe och luciabullar.

Svenska jular kännetecknas av att man går i procession med facklor till kyrkan. På julafton är det alltid mor som tänder ljusen. Två dagar innan julafton tar man in granen medan det luktar pepparkakor i huset som i övrigt är dekorerat med tulpaner. Efter jullunchen klär en familjemedlem ut sit till tomte. Tomten bor, till skillnad från Santa Claus, under golvbräderna eller i en lada och rider på julbocken som är gjord av halm. Julbocken ansvarar för att julklapparna delas ut. På juldagsmorgonen är det julotta i kyrkorna.

Visst, en del stämmer på hur jag kommer fira jul om några dagar, annat hur man firade jul på farmor och farfars tid.

Signaturen Mia har tillrättavisat hemsidans skapare. Hon skriver att det var minst 20 år sedan vi firade jul med julbocken i Sverige. Så ger hon en föreläsning om hur det gick till när tomten, som tidigare bodde och hjälpte till på gårdarna men inte hade något med julen att göra, konkurrerade ut julbocken som ansvarig för julklapparna. Tomten har sedan flyttat till Nordpolen som sin amerikanska like.

Fast oavsett gamla traditioner och nya varianter på dessa så är det, som Mia påpekar, Kalle Anka man förknippar julen med. Vem vet, kanske kommer olika traditioner slås samman i framtiden igen och då konkurrerar Kalle Anka ut tomten på samma sätt som tomten tog över efter julbocken.

"På kvällen ger sig någon i familjen ut för att köpa en kvällstidning. Då klär han ut sig till Kalle Anka och kommer till barnen med julklappar."

Bildkälla: http://www.brunnvalla.ch/d/julbock.htm

Andra bloggar om: jul, tomte, traditioner

En ny påminnelse om vår oärlighet lämnas oss idag...

Det är mänskligt att vara oärlig. Det är också mänskligt att skylla från sig. Mänskligt är det också att vilja ha berömmelse och framgång. Är det därför acceptabelt att försöka nå framgång och berömmelse genom att vara oärligt och sedan försvara sig genom att skylla från sig?

Två exempel på litterär oärlig het har figurerat i massmedia idag. Först avslöjades boken Flykten från Stalins läger som fabulerad och inte en verklighetsskildring som läsare och litteraturetablissemang trott sedan boken utkom 1956. Och på eftermiddagen dyker det upp rapporter om att en kritiker på Helsingborgs dagblad sågat en bok som ännu inte är skriven.

Berättelsen om Flykten från Stalins läger av Slavomir Rawicz är en nervkittlande och spännande skildring om hur författaren, då kavallerist, 1939 döms till straffarbete i Sibirien efter att ha tagits till fånga av ryska trupper. Tågresan dit är lång och människorna får sitta i godsfinkor. Där järnvägen tar slut påbörjas en dödsmarsch mot lägret. Väl framme börjar så småningom planerna på en flykt ta form och det blir en flykt på 600 mil. Ramowicz är en av dem som överlever flykten och skriver sedan en bok som utkommer 1956. Den har översatts till 25 olika språk och sålt bra över hela världen. Innehållet har ifrågasatts, men såväl läsare som litteratur- och historieetablissamanget har valt att betrakta det som en verklighetsskildring.

Inför senaste tryckningen har emellertid en nitisk forskare gjort arkivstudier i flera olika länder och kommit fram till att Ramovicz inte alls flydde utan frigavs och därefter kom att tjänstgöra i polska armén igen.

Litterärt bedrägeri, med andra ord, även om avslöjandet sannolikt kommer att inverka positivt på försäljningen. Och berättelsen är inte mindre värd som berättelse bara för att den visat sig vara uppdiktad.

Värre är det då när en recensent vid Helsingborgs dagblad inte bara preseterar en falsk recension, som till råga på allt publiceras, utan dessutom sågar en författare totalt och ursäktar sig med att han väl inte är den förste som gjort fel i offentligheten och att han tycker så illa om författaren att han ser fram mot att få såga boken när den väl kommit ut - om tidningen nu har fortsatt förtroende för honom.

Fråga nummer 1: Hur många av recensentens artiklar har tidigare handlat om böcker han inte läst?
Fråga nummer 2: Hur ska någon kunna lita på att hans artiklar i framtiden bygger på böcker han verkligen läst?
Fråga nummer 3: Hur kan en tidning någonsin publicera recensioner igen från en skribent som tycker så illa om författare att han inte drar sig för att skriva falska recensioner?

Hur uppkommer då en falsk recension? Tidningen skickar 37 deckare till recensenten och får några recensioner tillbaka. En av dessa är av en bok som författaren läst om i förlagets katalog över aktuell utgivning. Problemet är att författaren inte hunnit börja skriva boken än, utan fått utgivningen uppskjuten.

Den kulturella världen har ännu en gång visat att den i grund och botten är en ankdamm. Dagligen gör människor val som bygger på andra människors trovärdighet. Kultursidorna tillhör de minst lästa i en dagstidning, så skadan recensenten åstadkommit drabbar säkerligen honom själv värst. Fallet Ramowicz visar att gränsen mellan verklighet och fiktion ibland är flytande. I det fallet är det acceptabelt, men när en recensent blandar ihop fakta och fiktion är det givetvis mycket värre.

Andra bloggar om: litteratur, kultur, recension, lögn

Hur får man hög status?

Vad är det egentligen som gör att vi ser upp till vissa människor, men inte till andra? Vad som ger status är olika från från tid till tid, men onekligen finns en samling egenskaper som ger högre status och andra som ger lägre. Äntligen finns svaret presenterat i en undersökning från som kallas Statusnavigator 2006.

Inte mindre än 2100 personer har intervjuats för att identifiera 100 saker som innebär hög eller låg status. De som anses ha mest status har:

1. Vara allmänbildad
2. Vara en engagerad och duktig förälder
3. Ha en egen hoparbetad förmögenhet
4. Vara duktig på sitt arbete
5. Kunna många språk
6. Ha möjlighet att vara ledig hela sommaren
7. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor
8. Ha många vänner
9. Bo i stor villa eller lägenhet
10. Ha en helt egen stil

Med andra ord, om man har båda allmän och specifik kunskap förvärvad genom bildning/ utbildning och praktisk erfarenhet, har en god inkomst samt reser mycket, särskilt under sommaren, så ses man upp till.

Hurdan ska man då vara för att inte hamna på listan över dem med högst status? Bottennoteringarna ser ut så här:

91. Kunna spela tennis
92. Ha en fullbokad almanacka
93. Vara duktig på poker eller liknande spel
94. Ha ett intensivt uteliv
95. Vara en duktig amatördiskjockey
96. Vara singel med intensivt kärleksliv
97. Ha gått på friskola
98. Ha barnflicka eller städhjälp och betala svart
99. Äga en äkta pälskappa eller rock
100. Ha en 15 år yngre fru eller man

Med andra ord, vill man dessutom öka på sin status ska man undvika att engagera sig så mycket i sitt jobb att man blir efterfrågad, man ska dessutom hålla fast vid samma jämnåriga partner och ha inhämtat sin allmänna och specifika kunskap i en vanlig svensk grundskola.

Sammanfattningsvis, man ska inte ha det för lätt men inte heller för svårt.

Det verkar som att tidigare statussymboler och överklassegenskaper har rasat i popularitet och att "den lyckliga singelns" tid är förbi. Det verkar som att det är inne att vara världsmedborgare och att på ett hederligt sätt ta hand om sin familj och karriär. Det rimmar väl med det avståndstagande som de senaste åren drabbat myglande chefspersoner och politiker. Det är också en motreaktion mot den enorma feministrörelse, t ex inom "chicklit", som sänder ut budskapet att ensam är stark. Det är en återgång till traditionella värderingar. Pendeln ska ju som bekant svänga fram och tillbaka och det verkar som att kunskapssamhället etablerat sig och att de borgerliga värderingarna inte endast syns i valresultatet 2006 utan även i värderingarna i Statusnavigator 2006.

Det är intressant, när samhället blir för radikalt skjuts värderingarna mot mer traditionella. När samhället sedan blir för traditionellt uppstår grupperingar som revolterar mot traditionen. På ett egendomligt vis kommer därför dessa radikala grupperingar att motverka sitt eget syfte. Trots allt är och förblir "lagom" alltid bäst.

Andra bloggar om: status, samhälle, listor, Sverige