Vem är man egentligen?

Vad avgör egentligen vem man blir? Är det arv eller miljö?

Som nykomling i bloggvärlden, givetvis med stora ambitioner, vill jag presentera mig lite närmare. Eftersom jag sannolikt är en rätt alldaglig och vanlig person så väljer jag att göra det ur ett sociokulturellt perspektiv. Jag är alltså inte bara biologisk varelse utan även en produkt av kontakten med människor omkring mig samt den kultur jag är en del av.

Kultur, förresten, vad innebär det? Läste en gång en definition som gjorde att precis allt som har med människan att göra omfattas. Den definitionen blir meningslös eftersom det inte går att sätta en gräns för vad som INTE är kultur.

Jag vill också relatera min presentation till mina ämnesval i denna blogg.

Jag har tyskt ursprung fyra generationer bakåt i tiden. Min mormors morfar eller om det var farfar kom från Tyskland till Sverige. Varken hennes eller min egen uppväxt präglades på av Tyskland på något sätt, annat än vi båda vet om ursprunget. Däremot har jag alltid känt en sympati för Tyskland och den ordning som råder där. Jag trivs med den stora folkmängden och fördelarna det ger i t ex infrastrukturen, den utbyggda järnvägen, gatulivet osv. Frågan är om det är genetiskt betingat, socialt eller kulturellt.

Litteratur är inte enbart något positivt. Det är också en flykt. Som barn var jag brådmogen och hade svårt att hitta jämngamla vänner. Jag fick ta dem som blev över och det var aldrig särskilt roligt att vara med dem. Resultatet blev att jag sökte mig andra intressen, t ex att läsa. Men litteratur är också ett sätt att skaffa sig makt och inflytande. Nyckelordet är språket. Den som behärskar språket har makt och skaffar sig inflytande. Det handlar om social positionering. Men är det socialt eller kulturellt betingat, eller biologiskt?

Det tredje benet är mat och dryck. Eftersom jag inte utövar någon form av konstnärlig verksamhet så har matlagning varit ett sätt att ge uttryck för den skapande kreativitet som alla människor bär på. Föda är också ett synnerligen primärt behov samtidigt som det är viktigt att vara medveten om vad man äter. Jag lever för att äta och prövar gärna nyheter i köket. Intresset vaknade dock genom att jag som mognande ung man kom till insikt om att jag inte hade så mycket att erbjuda det motsatta könet, att jag måste stärka mina möjligheter, och att litteraturintresset inte alltid delades av alla. God mat, däremot, säger ingen nej till, och en modern man som behärskar kokkonsten har en klar konkurrensfördel. På samma sätt läste jag retorik för att bli vältalig och fördjupade mig inom många områden för att framstå som en stark och attraktiv man trots vissa andra svaga sidor.

Men...

Oftast imponerade mina uppövade färdigheter mer på potentiella svärmödrar än på deras döttrar. De unga damerna tog med rätta vissa saker för givet.

Så jag återkommer till den inledande frågan, vad utgör och vad påverkar egentligen ens identitet? Eftersom ingen lyckats besvara den frågan entydigt ännu så väljer jag också att avstå. Personligen är jag emellertid övertygad om att man själv har ett rätt stort, men inte fullständigt, inflytande och ansvar för vem man är och vem man en dag ska bli.