Vad är tyskt? Ett inslag i Kulturnytt.

Jag hittar en fråga på Sveriges Radios hemsidas avdelning för Kulturnytt i P1. Frågan lyder: Vad är tyskt? Jag föväntar mig de vanliga fördomarna om tyskar: ölmage, högljuddhet, allemansrättmissbruk, ordning... Men så kommer jag på att det är Kulturnytts hemsida och inte något privatblogg ämnad att sprida fördomar.

Programmet handlar om en utställning, Was ist deutsch?, på Nationalmuseum i Nürnberg.

I utställningen försöker man fånga begreppet "tysk" genom att i fem salar belysa fem olika aspekter, nämligen själ, karaktär, tro, längtan och fäderneland. Aspekterna belyses genom objekt snarare än textinformation.

Kulturnytt kommenterar:

Frågan om vad som är tyskt ägnas inte bara i Nürnberg ett allvar totalt i avsaknad av ängslig samtida politisk korrekthet. Skulle ett svenskt museum ställa frågan, i en stor utställning, skulle det vara en omöjlighet att borra i historien och låta samtiden vara bara ett fragment. I Nürnberg låter man bokstavligen Hitlers skugga leda in i framtiden genom en belysning av en Hitlerbyst.

I Tyskland har man tvingats tala öppet om sin historia. Efter andra världskriget gick det inte att förtiga vad som hänt, landet låg i spillror, och alla visste. Det fanns ingen grogrund för en officiell lögn och ett försök till en sådan skulle inte gillas av omvärlden. Senaste stora historiska händelsen var Östeuropas och kommunismens fall och idag pågår en offentlig debatt och man visar öppet det korrupta samhällssystem som partiet, SED, skapade. Stasis arkiv och lokaliteter öppnas upp. På de historiska muséerna finns en avdelning för 1980-talet.

Men åter till Kulturnytts kommentar. I Sverige saknar vi alltså en öppen debatt om det som varit. Vi lever i historielöshet och det kännetecknande är att även den generation som skulle delat med sig av sin historia till de unga är idag historielös. Den offentliga lögnen är så stark att vi inte talar öppet om vårt lands verkliga historia utan hellre fokuserar på andra länders misstag och nederlag.

Historielösheten tar sig andra uttryck med, på det rent privata planet. Från mina vistelser i Tyskland minns jag hur jag deltar i ett samtal över en schweizisk ostfondue som jag delar med min hyresdam, hennes schweiziska väninna och polske vän. Den schweiziska väninnan säger plötsligt, "Schweden hat ja eine fantastische Geschichte" (övers. "Sverige har ju en fantastisk historia") och jag förväntas berätta en anekdot från någon historisk händelse, precis som den polske vännen just gjort om ett litet slag någonstans på det polska territoriet.

Vad kan jag om Sveriges historia...? Hjälp...! En kung blev skjuten med en knapp, en mördades på en maskeradbal, en annan förgiftades med ärtsoppa... Väl?

Den schweiziska väninnan syftade på drottning Kristina. Om henne visste jag då i stort sett ingenting. När jag reser till Tyskland idag är jag alltid beväpnad med ett par intressanta historiska anekdoter. Inte för att briljera, inte för att undvika att känna mig dum, utan för att det är en del av min historia, min svenskhet, men också min del av det gemensamma, det europeiska, det världsliga.

Här är två länkar jag vill dela med mig av. Dels länken till utställningen "Was ist deutsch?", dels länken till "Dokumentationszentrum", båda omskrivs på Kulturnytts hemsida.

Imorgon ska jag berätta historien om utställningen "Der Krieg ist aus" som jag såg i München förra året. Det är en historia som är värd att minnas. Också den uppbyggd kring ett antal föremål som alla berättar sin historia.

Vem är man egentligen?

Vad avgör egentligen vem man blir? Är det arv eller miljö?

Som nykomling i bloggvärlden, givetvis med stora ambitioner, vill jag presentera mig lite närmare. Eftersom jag sannolikt är en rätt alldaglig och vanlig person så väljer jag att göra det ur ett sociokulturellt perspektiv. Jag är alltså inte bara biologisk varelse utan även en produkt av kontakten med människor omkring mig samt den kultur jag är en del av.

Kultur, förresten, vad innebär det? Läste en gång en definition som gjorde att precis allt som har med människan att göra omfattas. Den definitionen blir meningslös eftersom det inte går att sätta en gräns för vad som INTE är kultur.

Jag vill också relatera min presentation till mina ämnesval i denna blogg.

Jag har tyskt ursprung fyra generationer bakåt i tiden. Min mormors morfar eller om det var farfar kom från Tyskland till Sverige. Varken hennes eller min egen uppväxt präglades på av Tyskland på något sätt, annat än vi båda vet om ursprunget. Däremot har jag alltid känt en sympati för Tyskland och den ordning som råder där. Jag trivs med den stora folkmängden och fördelarna det ger i t ex infrastrukturen, den utbyggda järnvägen, gatulivet osv. Frågan är om det är genetiskt betingat, socialt eller kulturellt.

Litteratur är inte enbart något positivt. Det är också en flykt. Som barn var jag brådmogen och hade svårt att hitta jämngamla vänner. Jag fick ta dem som blev över och det var aldrig särskilt roligt att vara med dem. Resultatet blev att jag sökte mig andra intressen, t ex att läsa. Men litteratur är också ett sätt att skaffa sig makt och inflytande. Nyckelordet är språket. Den som behärskar språket har makt och skaffar sig inflytande. Det handlar om social positionering. Men är det socialt eller kulturellt betingat, eller biologiskt?

Det tredje benet är mat och dryck. Eftersom jag inte utövar någon form av konstnärlig verksamhet så har matlagning varit ett sätt att ge uttryck för den skapande kreativitet som alla människor bär på. Föda är också ett synnerligen primärt behov samtidigt som det är viktigt att vara medveten om vad man äter. Jag lever för att äta och prövar gärna nyheter i köket. Intresset vaknade dock genom att jag som mognande ung man kom till insikt om att jag inte hade så mycket att erbjuda det motsatta könet, att jag måste stärka mina möjligheter, och att litteraturintresset inte alltid delades av alla. God mat, däremot, säger ingen nej till, och en modern man som behärskar kokkonsten har en klar konkurrensfördel. På samma sätt läste jag retorik för att bli vältalig och fördjupade mig inom många områden för att framstå som en stark och attraktiv man trots vissa andra svaga sidor.

Men...

Oftast imponerade mina uppövade färdigheter mer på potentiella svärmödrar än på deras döttrar. De unga damerna tog med rätta vissa saker för givet.

Så jag återkommer till den inledande frågan, vad utgör och vad påverkar egentligen ens identitet? Eftersom ingen lyckats besvara den frågan entydigt ännu så väljer jag också att avstå. Personligen är jag emellertid övertygad om att man själv har ett rätt stort, men inte fullständigt, inflytande och ansvar för vem man är och vem man en dag ska bli.

Ganter tar plats!

Ganter presenterar sig för bloggvärlden!

Alla har en blogg idag. Har du ingen blogg finns du inte.

Jag bloggar, alltså finns jag...

Pånyttfödd med andra ord, för jag har gått på denna jord i 32 år redan. Jag har tre stora intressen i livet och en uppsättning mindre, men det är åt de tre stora jag tänker ägna denna blogg. Intressena är utan inbördes ordning: kultur, mat- och dryck samt Tyskland. Oftast går det att kombinera! Ett exempel är öl. Ganter är ett mycket gott öl från Freiburg, Baden-Würtemberg. Så gott att jag valt det som signatur på denna blogg.

Tyskland är mer än billig dricka och fotbolls-VM. Det tänker jag bevisa här. Tyskland är ett av våra närmaste grannländer och det land vi har mest gemensamt med kulturellt, bortsett från ett och annat nordiskt land förstås. Likaså är Tyskland det landområde, det har ju inte alltid hetat Tyskland, som mest påverkat vår kultur och vår historia.

På tisdag bär det iväg. Då är det dags för en veckas semester i Tyskland. Jag värmer upp med ARD och webbradio för att komma i rätt stämning.

Jag hoppas du följer med!

Och att du återvänder till min blogg och tar aktiv del i innehållet. Jag gillar att diskutera och hoppas på många kommentarer.

Vi ses!
Ganter, som egentligen heter Per...

Förresten, jag har placerat min blogg i
Malmö på bloggkartan.se